Vilken ände ska jag börja?
Just nu känns allt hopplöst. Ibland då man bara får för mycket att göra blir man på ngt sätt handlingsförlamad.
Det är ungefär det jag är nu. Sitter framför datorn och gör struntsaker när jag borde vara superaktiv.
Jag hatar verkligen prylar, det är kanske bland det värsta jag vet.
Därför har jag en väldigt sparsmakad inredning+inredningsdetaljer, hur kan det då bli så sjukt många flyttkartonger? Jag blir tokig. Ännu mer frustrerad blir jag av att leva i den här röran, för ett par år sedan (efter min destruktiva tonår, då jag bara stökade till och inte brydde mig om så mycket annat än mig själv, mina vänner och att festa) utvecklade jag nån sorts städmani, har dammsugit nästan varje dag och varit oerhört noga med att hålla snyggt, (visst några svackor har jag haft). Därför mår jag psykiskt dåligt av att leva i den här röran.
Jag vill vara klar NU NU NU.
Tänker även på hur ensamt det kan bli i Oslo. Jag har ju bara Magnus. Ingen vän eller familjemedlem.
Tänk om jag inte får några nya kompisar.. Just nu är jag i en liten svacka som jag förhoppningsvis kommer ur snart.
Nä nu är det bara att borsta av sig ångesten och latheten och ta tag i det här.
Puss
