Dumhuvud.

Jag är dum. Orosmolnen och ångesten var som bortblåsta och jag kände enbart ett starkt lyckorus i några timmar.
På något undermedvetet och jävligt dumt sätt unnar jag inte mig själv att var lycklig fullt ut särskilt länge. Dumma tankar om djur som plågas och människor som lider tar över och får mig ledsen. Varför? Kan jag inte bara få njuta, må bra och i alla fall för stunden ignorera att världen är grym och orättvis. Kanske behöver jag psykoterapi?

Nu känns det hursom lite bättre. Tänker inte lika mycket på världsproblemen idag som igår kväll.
Solen skiner och jag ska snart promenera ned på stan i skinnjacka och solglasögon. Det är VÅR nu!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0